Det här är ju helt fantastiskt! Även om världen är lite skev just nu så är den oerhört klar och tydlig. På hemvägen från affären kändes det som jag antingen flöt fram en halv meter över marken eller blivit en halv meter längre. Skumt. Nu sitter jag och tittar på tv och ser en minut med glasögon och en minut utan och sedan tar jag på dem igen och sitter och mumlar om hur makalöst det här är. Finns det något pris för bästa uppfinning, ge det till glasögonen. Oj oj oj.
Efter två galna helger, först med jobbet i fjällen och sedan i Göteborg hos Annikan var det välbehövligt med en helg av ett annat slag. Jag vaknade klockan åtta imorse och var pigg, det är ett bra tecken. Sedan dess har jag gjort amerikanska pannkakor och scones åt min kille och ätit frukost i köket istället framför TV:en som annars är tradition i det Åkermanska/Hjelmska-hemmet.
Igår var vi på utflykt med Pontus och Karolina upp till Frognersetern som ligger högt uppe på berget vid Oslo efter kända Holmenkollen där det hoppas backhoppning. Vi gick 500 meter i snövädret och gick genast rätt på fikastugan med ståtliga muffins, överdrina äppelkakor och gudomliga wienerbröd. Jag försökte fräckt snika åt mig påtår på kaffet, men gick bet. Det här landet har inte fattat det här med påtår än. Sedan tänkte vi åka kälke i Koretrekkeren som är en lång smal kälkbacke nedför berget. Men då resten av Oslos lördagslediga befolkning hade tänkt samma lika var kön till uthyrningen längre än det kunde tänkas vara kul fick det vara. Vi gick istället backen ner och rekade banan till nästa gång. Alla andra tokar såg ut att ha riktigt kul och få en hel del med blåmärken på gumpen av alla gupp. Dock hittade vi en halvtrasig övergiven gammal snowracer som vi provade och fick vårt roliga vi med. När vi kom ner till nästa tågstation för att ta oss ner till stan igen hade t-banesystemet brakat samman som tydligen är vanligt efter att ha pratat med lite genuina Oslo-bor. Så det var bara att börja traska neråt och så småning lyckades vi få en taxi ner till civilisationen igen.
Efter trapatsen blev det film, pizza, godis, chirre och dippa. Vi såg Patrik 1,5 (rolig, men inte så bra som jag trott att den skulle va) Madagaskar 2 (lite kul, men animerat är inte min grej) och sen ett jubileumsavsnitt av Americas funniest homevideos (haha!) Sedan däckade vi vid tolv.
Fredagen var lite annorlunda än vanligt. Vid kvart i två dog hela vårt datasystem så det var omöjligt att jobba, vid två kom chefen in och sa att vi kunde ge upp och gå och dricka öl istället. Så de först två togs på stället på bryggan där vi jobbar. Sedan droppade de första av medan vi var fyra som fortsatte neråt stan till en rockig klubb och tog några till. Vi halvåtta kom jag hem till Joel och var då färdigfestad efter fem timmar och reda för final av På spåret. Sedan somnade jag i soffan vaknade halvtolv och var bakfull. Uj uj bara att borsta tänderna och gå och lägga sig igen.
En mycket fin helg, och än är söndagen kvar.
Har du läst så här långt förtjänar du en guldstjärna och får se på en bild.
Jag kan vara hemskt velig. Särskilt när jag står i mataffären eller när jag ska packa en resväska. Det gör ont att välja, det går knappt och jag får tvinga fram ett beslut om de de ena svarta skorna eller de andra fast det känns omöjligt.
Så att välja glasögon kändes som en gigantiskt projekt med att gå runt till alla butiker i Oslo och låna hem lämna tillbaka, vela och känna efter. Bah, så blev det ikke! Jag bestämde mig på en hemlåning och hade egentligen redan bestämt mig i butiken. Till och med två par har jag valt! (sånt här 2 för 1 erbjudande) Nu längtar jag tills de ska komma så jag slipper gå hem med ont i huvudet varje jobbdag.
Idag har vi varit på filmfestival. På vår kvartersbio, mitt på dagen. Sjukt mysigt!
I Dublin hade vi också en kvartersbio, Stella. Den var dock lite sunkigare. Man fick akta vart man satt, så man verkligen hade något att sitta på och inte bara ramlade igenom två armstöd. Och så var det intermission så man kunde köpa mer snacks. På toaletten växte murgrönan in genom fönstret. Under det halvår som vi bodde bredvid bion visade de Sagan om de två tornen klockan tre varje lördag och söndag. Vi var där ganska ofta.
Den här bion var fin! Sköna fåtöljer som man kunde luta sig bakåt i och bord där man ska ställa sitt vinglas eller kaffe. Väldigt mysigt helt enkelt. Tänk att man kan ha något så fint fem minuter från sin egen lägenhet i ett halvt år, utan att upptäcka det. Jag kommer definitivt att gå dit igen. Denna gång såg vi The Wrestler som var väldigt fin och gripande, men lite för våldsam för stackers lille mig.
I eftermiddagen har Magnus + en varit här och fikat. Jag snajsade till det med hemmagjorda hallongrottor, som inte blev fy skam trots vetemjöls kris.
En perfekt söndag idag och snälla låt den inte ta slut så fort.
