Det har varit temat den senaste veckan. Innan jag har gått och lagt mig har jag sovit ett par timmar i soffan, sen har jag gått och lagt mig på riktigt. Idag är det fredag och jag har gjort samma sak. Deprimerande. Måste vara höstmörkret och senaste månadens flängande som tillslut fick mig. Tur att att jag ska umgås imorgon. Julefika hemma hos oss och sen fest hos någon jag inte känner.
Anna och Joel bakar lussebullar.
Anna läser receptet. Joel frågar mitt i hur mycket saffran det ska vara i degen. Jag hoppar då i förvirringen över att säga att det ska vara jäst i. Joel går och handlar och kommer hem. Det fanns inte saffran. Han går iväg till kulturella affären, där en dam på det första stället sa att det skulle finnas, och köper det. Säger, men du ska det inte vara jäst? Anna går och handlar. Vi bakar stora feta gula lussebullar med extra saffran i. Äntligen ligger de prydligt under bakduken och doftar jul, men va tusan ska vi lägga dem i? Ja just! Man ska ha plastpåsar, Joel går och handlar igen.
Till jul önskar jag mig ett minne, mindre otur och större tålamod.
Att vara ensam hemma är sjukt skönt! Särskilt när man har flängt malmö-oslo-stockholm-oslo-göteborg-oslo på tre veckor och ska till Malmö igen på torsdag. Mycket jobb har det varit men även mycket kul. Vi har haft vårt stora event för kvinnor i Stockhom och Göteborg och till veckan är det dags för Malmö. Nästa resa hoppas jag blir till Sundsvall till jul :) I Stockolm hann jag med glöggkväll hemma hos Nellan, öl och Cosmo på Bishops med Mike, Jonk, Maja och Tess! I Göteborg öl med Annika på Bishops, styrdans och spel på Casinot och shopping. Riktigt gött! Jag hade premiär för "att gå ut och dansa." När jag var mellan sju och elva år tävlade jag i bugg, foxtrot, disco och cha-cha med mera. Men det var ju då. Premiären var lite skakig och nervös, men det gick faktiskt riktigt bra. Nu vågar jag lätt gå och dansa om jag vill. För kul var det, och Black Jack spelade. Nostalgi!
Lisa och Linda har varit och hälsat på. Supermysigt, på min födelsedag å allt! Godast indiska maten, loppisfynd, shopping och långa fikor.
Min bror har varit här i två omgångar på jobbintervjuer och i dag hann vi med en fika innan han åkte hem. Ikväll har jag bangat Oslofilmfestival och ska bara vara ensam hemma, ljuvligt! Rödvin, mörk choklad och några avsnitt av Gossip girl och Californication. God kväll!
Jag sitter och funderar på att gå utomhus. Mest för att det är så skönt när man kommer in och ska krypa ner i soffan omstoppad av en filt och se på film. Men jag vill inte idag, och efter någon timmes ojande över detta tror jag att jag skiter i det och hoppar direkt till filmen trots den överhängande risken att bli dampig mitt i.
Vi kör klassiker nu igen. Denna fredag Fåglarna och Casablanca. Men jag valde tydligen att blunda för alla tidigare erfarenheter när jag bestämde mig för att se två filmer på en fredag. Efter en jobbvecka. Efter två glas rött. Jag valde att dessutom lägga nig ner efter film nummer ett. Misstag alltihop. Klart jag endast såg glimtar av Casablanca. Så nu är det dags för repeat.
Igår kväll spelade vi TP, fast norskt. Det var hemskt skojigt att läsa frågorna och hemskt svårt att kunna vem som ledde lördasgsunderhållning vid namn det och det på TvNorge 1998. Fast det spelade inte så stor roll eftersom Ismeth som inte ens är från Norden kammade hem mest kakor ändå. Att vi kallar det tårtbitar var roande för enda norskan på plats.
Nu Casablanca försök 2! Och sen raggmunkar och fläsk! Trevlig söndag!
Den första veckan har varit strålande, men ändå skönt att just den är över. Många nya namn och datasystem. Alla är supertrevliga och jag har fått göra lite av varje. Jag har redan fyra resor inbokade i november, som är den mest hektiska månaden på hösten. Först bär det av på snabbvisit till Malmö måndag till tisdag. I torsdags hade vi månedsmoro och då hade jag chans att bonda lite mer med mina nya kollegor medan vi var på mysig restaurang och sen Hard Rock café på Karl Johan.
Det finns många fina saker med jobbet. En av de bästa är utsikten från mitt fönster:
Ja många bilder blev det inte, men kul var det! I vanlig ordning blev jag inte glad när folk skulle gå hem och tyckte att det var ohyfsat tidigt hur sent det än var. Tills jag själv blev dödstrött klockan två, efter fyra dagars socialiserande. Jag piggade på mig i en halvtimme efter nattamats korv med bröd och dansade sen för att hålla mig vaken. Mike bjöd på shots - Likör 43 och nyponsupppa, överraskande yummie!
Björn ville visa mig en ljusren på Åhlens innan vi gick och fikade. Den kostade 19 000, den lilla bara 5000, ett kap alltså! Jag äcklades av julgrejer i oktober. Och tyckte att det borde vara en lag på att affärerna inte får börja sälja dem tidigast en vecka innan advent.
Fika med söta Lugg och jakt i secondhand-affärer efter present till Jonk och Freb som slutade på Indiska och Åhlens ändå så klart :)
Jag har det fint på jobbet. Hittills har jag fått välkomstblommor, fin Wordart "Välkommen Anna!"-skylt, förståt att jag är efterlängtad och att folk vill dumpa arbetsuppgifter på mig, fått veta lite mer om vad de har tänkt sig för mig framöver och varit och kollat in hur öppnandet av en kurs går till som. Jag har fönsterplats och då och då kommer en båt eller kajak tuffandes utanför. På torsdag är det hemlig "månedsmoro" och nästa onsdags ska tjejorna göra sushi fem i elva. På dan? På jobbet?, tokigt?! För att jag antar att de inte menade kvällen, ja sa ja i varje fall. Runt lunchbordet snackas det svenska, norska och tyska och vad man har på tallriken beror helt och hållet på nationalitet.
Nu är min bror här sen i måndags och stannar till på torsdag och jag har nackspärr. Tjing!
What the f*ck!!!!!
Jag är väldigt noga med att inte gå in på Aftonbladet eller vissa bloggar innan jag har sett Idol. DN är min källa till nyheter, utan risk att vinnaren avslöjas. De skriver ALDRIG om Idol. Idag gjorde de det. Morr!
Nu höstpromenad med min nya kompis Hanna. Ching!
Igår gick norskalektion nummer fyra av stapeln (och där fick jag ett stort fett rött streck av Björn, hihi.) Vi fick översätta ett utdrag från Brandvägg av Mankell, vilket var sjukt kul om man är en skrivnörd. En hel del fel blev det, men det är absolut det bästa sättet att lära sig på. Man upptäcker skillnaderna väldigt tydligt och lär sig användbara uttryck.
Efter blev det premiär för kursöl. Vi var fyra som anslöt och jag drack en Guinness för första gången i detta land.
Det är intressant att höra varför alla har hamnat här. De på kursen är ju inte de som är 18 och kommer hit för att tjäna bra med pengar och festa i ett år. Utan sådana som jag som tänker sig att stanna här åtminstone ett bra tag framöver. En del har norska respektive och en del har varit här i flera år.
Det ekar här på bloggen. Jag vågar inte jinxa något. Den här hösten prövar mitt tålamod till fullo. Jag hoppas och önskar och drömmer och försöker att inte tänka så förbannat mycket. Det jag tillåter mig att tänka är att när jag väl går i mål så ska jag vara tacksam. Att ha ett jobb som man tycker är kul är inte något man ska ta för givet. Att ha ett jobb som man passar för och som man är utbildad till, eller ens ha ett jobb. Jag ska bara vara tacksam. Påminn mig om det när jag sitter i februari och klagar över stress och att behöva kliva upp tidigt i vintermörkret.
Idag har det varit 15 grader varmt och sol i underbara höst Oslo. Ett utmärkt dag att inte jobba på. Jag har ätit sen frukost med Joels syster som är här några dagar, letat jobb och varit ute på långpromenad på Bygdøy och hälsat på fåren. Stannade till och med till på caféet Korn och drack latte och läste magazine. Fint!
Just nu lyssnar jag på sändingen från Stortinget där de lägger fram Stadsbudsjetten 2009. Och så klart handlar det mycket om finanskrisen.
Ska man var rädd för det här med finanskrisen? Jag äger ju inget och har inga pengar, så lilla jag har ju inget att förlora. Förutom att jag söker jobb i ett yrke med fet konkurrens då och att jag inte har a-kassa. Hm ja. Men hela det här är ju vansinnigt. Om alla länder förlorar pengar, vart tar de vägen då? Saker och ting kan väl inte bara försvinna? De där siffrorna som plötsligt inte finns på skärmen längre borde väl dyka upp någon annanstans?
Tror det är dags att läsa typ aftonbladets basic-journalistik på området så man får lite koll.
Igår var det norskakurs igen. Det här veckan var det verkligen kurs. Förra veckan stod jag och tre kursdeltagare och ryckte i dörrarna och undrade om vi blivit utelåsta. Första gången blev ju alla inklusive lärare inlåsta och vi fick klättra ut genom ett fönster och nedför en byggställning. Men de här gången var det inte vaktmästarens fel. När även läraren dök upp ringde han den kursanvariga visade sig bara att det var höstlov. Det kankse var därför som bara en fjärdedel av klassen var på plats? Höstlov i september? Det är ju helt fel. Visst hade jag koll på av vi skulle ha lov, men hade inte ens brytt mig om att skiva upp när det ju är sen i typ november, trodde jag.
Nå ja, den här veckan var det faktiskt kurs. Vi repeterade verb, futurum, pluskvamperfekt, hjälpverb och allt det där. Sedan fick vi översätta! Det var kul. Vi översatte från svenska. Och man märker ju att det inte är så mycket som skiljer. Men dom där fallgroparna är väl dolda.
I veckan ska vi få besök från onsdag till söndag. Först av Joels syster och sen av tre "illustratöntar" ;)
Idag har jag matat änder. Det är sådant man får tid till när man inte jobbar. Det och hinna njuta av hösten. Inte bara se den försvinna utanför kontorsfönstret.
Något som inte skiljer sig från att jobba 40 timmar i veckan är tiden. Den går ändå lika fort. Det är synd eftersom det betyder att tiden går, hyran ska betalas igen och det börjar eka tomt på kontot. Och det är oktober. Snart är det födelsedag och jag får inte längre åka på Sj:s ungdomsbiljett. Tiden går skrämmande fort.
Vädret är fortfarande soligt och krispigt underbart. Idag fikade jag med tyskan Nadine och fransyskan Claire på cafét i Frogner parken. Vi lyxade med chokladtårta och pratade om dryga parisare. Sedan spatserade vi runt och tittade på statyerna.
För varje minut glider det där jobbet ur händerna på mig. Och inget kan jag göra. Jag är nöjd med min insats och sen är det upp till dem. Det finns ju inget jag kan göra åt de jag tävlar mot. Det är bara att vänta. Det värsta är att jag tror att jag går och bara väntar så kommer jag inte att få det. Jag ska sluta kolla telefonen varje kvart och plugga norska istället.
Ute är det underbart väder och jag har redan hunnit med en promenad. Undrar om jag äntligen ska ut och springa igen idag? Hoppas det. På marknaden i söndags fyndade jag en vindtät springjacka, så nu har jag inte klädproblem att skylla på längre.
"For en av våre kunder søker vi nå en flexibel og oppegående "potet" med bein i nesa"
Lustig mening i en jobbannons :) Det här med ordspråk och uttryck är inte alltid lätt, men kul.
Jag ska förresten söka ett jobb på "Det Norske Samlaget". Det är ju nästan så att jag hoppas att jag inte får det. Annars kommer det att se roligt ut på Cv:t när jag kommer tillbaka till Sverige.
Hej igen. Plötsligt blev mitt liv stressigt efter två månaders koma, men nu är det lugnt igen.
Förra veckan jobbade jag 50 timmar på 4 dagar. Slitsamt och hektiskt men pengar till hyran. I måndags var jag på kursstarten för "Norsk for "svensker", vilket var rörigt. Läraren hade inte haft kursen förut och förstod knappt varför vi var där. Men vi var tydliga med vad vi vill ha ut av kursen, att kunna skriva på norska. Förhoppningsvis är han bättre förberedd ikväll. Alla kursdeltagarna var supertrevliga och finns stor chans för att få lite mer vänner i stan :) När vi skulle gå hem hade vaktmästaren låst oss inne. Det hela slutade med att vi hittade en gång genom en aula som ledde till en fönster som gick att öppna. Vi klättrade ut och sedan nedför en byggnadsställning för att komma hem.
I fredags var jag på två intervjuer. Jag kom försent till den första. Pinsamt. Man bör väl inte skylla ifrån sig men det berodde helt och hållet på Norges dumma sätt att ge byggnader adresser, enligt vilket kvarter huset räknas till inte på vilken gata ingången verkligen är. Jag sprang yrt runt och frågade fem olika personer som visade mig åt fem olika håll. Det är bara att hoppas att mina fyra minuter försent inte avgjorde om jag får komma på en andra intervju eller inte. Det andra jobbet var inte intressant och det fick jag inte heller säkert på grund av att jag inte var särskilt engagerad.
I fredagskväll visade jag lägenheten för mamma har varit här och jobbat i en vecka. Vi åt pizza från det vanliga stället, den vanliga pizzan, Purple Rain. Vanliga svenska pizzanamn verkar inte existera, i varje fall på det stället. På lördagen gick vi på stan och jag fick en jacka :) Sedan fika på Godt brœd ett av mina stammisfik, där allt är ekologiskt och otroligt gott. På kvällen var jag och Joel på fest hos Ismeth och Merete. Rock band tog över hela festen, men jag hann prata med några nya Funcomfruar (flickvänner till folk på Joels jobb) Vi börjar bli många nu i Oslo och fler kommer det att bli.
Imorse var jag på en till intervju och det gick superbra tyckte jag. De var trevliga och jobbet lät intressant. Så det är bara att se om jag får det trots mitt språkhandikapp. Spännande!
Förresten fick jag FYRA smaksatta creame fraiche av mamma! Så nu klarar jag mig ett tag, ni behöver inte vara oroliga.
Förresten så saknar jag alla er fina där hemma! Men jag ska försöka ta mig till i varje fall Stockholm snart.
Jag trodde jag skulle sakna Idol-juryn, särskilt Kishti. Men nej jag glömde bort att de över huvud taget existerat efter fem minuter med den nya.
De är fantastiska! De har personligheter, är sockersöta och knasiga, väldigt osvenska och amerikanskt plastiga men ändå genuina, roliga och de verkar ha kolla på vad de sysslar med. Idol är underbart. Laddas ner direkt och ses med ett leende på läpparna.
Final i globen i år igen Stoffe, Nell och Maja?
Och vilka andra som nu kan vara intresserade.
Vissa saker tar man för givet. Och sedan när det inte finns, saknar man.
Det mesta i Norge är som i Sverige, fast dyrare då så klart. Men det jag saknar mest när jag går i affären för att komma på nått att äta till middag är smaksatt créme fraiche. Denna lilla revolutionerande produkt har bara funnits i Sverige i några år. Men jisses vad jag har hängt upp matlagningen på att den ska finnas där i hyllan i kylen i mataffären. Det är så lätt och gott. Kan någon skicka en låda med saffran och tomat till mig? Till exempel Arla.
Att komma ut och jobba är både kul, deprimerande, lärorikt och motiverande på samma gång. Just nu är jag på ett lager om ligger vid Norges Varemessa. Det jobbar en del gamla orginal där och en del normala unga människor. Jag känner mig lite malplacerad och undrar hur jag hamnade här efter utbildning och seriöst jobb. Men men det är ju bara tillfälligt och efter jobbet är jag mer än motiverad att söka jobb. Jag slänger mig över datorn för att kolla vilka jobbannonser som kommit upp under dagen.
För en gångs skull finns det inte en enda svensk i närheten under hela min dag, vilket är ovanligt i Oslo. Jag har lite svårt att hänga med i jargongen, men lär mig massor med nya ord, som klut. Det betyder trasa, vilket skvallrar lite om vad jag får göra på dagarna, haha. Mer om det vid ett annat tillfälle. Nu sova.
Ibland längtar jag hem. Först och främst hem till Stockholm, då det var mitt senaste hem innan Oslo.
Det är inte ett jobbigt tårigt längta hem. Utan ett fint. Ett som vet vad många fina som finns där, som jag saknar och som saknar mig. Ett som minns fikor, myller och upptäcksfärder.
Inte ett nostalgiskt längta hem. Utan ett härligt om allt som kommer finns kvar och som finns kvar att upptäcka när jag kommer tillbaka. Det är väl fint?
Imorgon ska det jobbas igen. Den här gången på Norges Varemessa, som Stockholms Mässan. Jag ska jobba innan och efter mässa. Lägga ut mattor som bildar gångarna, se till att företagen får sitt montermaterial och så vidare. Totalt åtta dager. Åtta väldigt tidiga dagar. Det är dags för förändring efter 2,5 månads ledighet. Sitter med lite söndagsångest light idag, men det ska bli skönt att jobba och träffa folk. Korta inhopp känns som en bra idé på jakten efter ett jobb som jag verkligen vill ha.
I helgen har vi hängt med Pontus och Karolina. Marknadsdag i Majorsstuen igår, vilket betyder att gatan var avstängd för trafik, affärerna hade stånd(jävla ord) utanför med reaplagg och erbjudanden. Det var mycket folk och fin stämning. På kvällen åt vi tokgod kinamat. Hittills ha jag ätit kinamat två gånger i Oslo och den är inte som i Sverige och väldigt god. Sedan dracks det rödvin och spelades Bomberman och Castle Crashers. Väldigt morsomt! Som den ovana tvspelare jag är blir jag väldigt trött i huvudet. Det är så mycket på en gång och många knappar att hålla reda på. Men snart har det blivit en tvspelare av mig med.
Idag har det fikats på favoritkedjan Kaffebrenneriet, sprungits och ätits fläskpannkaka.
"Enligt uppgift till tidningen ligger kvinnan på sjukhus, hon är svårt sjuk och väger 3540 kilo."
Idag har jag jobbat. Men nej jag har inte fått jobb.
Det var ett en gångs inhopp som receptionist. Det hände inte mycket: några besök, några telefonsamtal och några meddelanden. Jag läste boken Tidskriftsdesign och diverse tidningar. Sedan ringde Johanna från långpromenad och jag blev glad. Och sedan blev jag bjuden på fika och fest.
Jag gick hem i spöregn. Köpte potatis av en snäll tant som ursäktade sig norskt glatt för att de inte tog utländska kontokort. Till det åt vi lax. Tillsist började Idol-säsongen för min del. Äntligen.
En bra dag.
Intervjun i måndags gick bra, inte perfekt, men vi klickade.
Svar idag:
Hei Anna
Tusen takk for sist og for at du har vist interesse for det å jobbe
hos oss. Vi fikk et veldig godt inntrykk av deg, men har valgt å
ansette en som hadde mye erfaring med jobb mot vår målgruppe.
Jaja, bara söka nästa. Men jag ogillar när folk inte ringer utan mejlar när jag har tagit mig tid att komma på intervju. Fegt.
Helgen har varit så fin! På lördag kom Tess och Kristoffer hit på besök ända från Malmöt. Vi tog den obligatoriska turen i Vigelandsparken och kikade på statyerna och huvudattraktion som oturligt nog är täckt i plast och arbetsställning just nu.
Sedan promenerade vi ner till stan och åt dyrt på Aker brygge i solen och lyssnade på Septemeber som uppträdde på Volvo City Sailing. Det var bara en tillfällighet.
En tur till den nya operahuset hann vi också med, som var sjukt snyggt. (Eftersom jag inte hade kameran med mig på hela helgen hoppas jag på Tess bilder, men lånad bild längre ner))
Vi kom hem vid sextiden och skulle ju ha fest så jag stod i duschen när de första kom. Lite planering a la Femman skulle man kunna säga :) Många som kom var från Joels jobb, vissa som vi umgåtts mycket med och några nya. Min kusin kom med hennes pojkvän och kompisar, supertrevligt! Och två jobbkompisar till Tess dök upp med. Ganska snabbt åkte Rock Band fram så klart och köket råkade bli ett svensktillhåll, kanske kulturellt med köksfester? Och tillslut kom vi faktiskt ut också! Första gången på dansställe i Oslot. Kusin Eliana lotsades oss till Palace grill, som vi gått förbi tidigare och skrattat lite åt namnet och trott att det skulle vara ett skabbställe. Det var det inte. Det var pub och dansgolv utomhus och färgglad utomhusbelysning och Michael Jackson-musik.
På söndagen åkte Kristoffer hem efter frukost och jag och Tess fick en Anna&Tess-dag. Vi bekymrade oss lite för att affärerna har stängt på söndagar i Norge och Tess hade ju inte fått gå i en enda affär! Men vi ordande upp det där på bästa sätt. Vi promenerade till området Grünerlykka, lite Hornstull-aktigt, och besökte marknaden Blå, lite Street-aktigt. Jag och Joel har varit där en gång tidigare, men nu var det mycket större och när båda är secondhandintresserade blir det ju en annan grej. Vi köpte clips, Tess en fin klänning och avslutade med våfflor. Sedan sprang vi på en stor loppis i en park och tappade konceptet. Tillsammans köpte vi kavaj, kakfat, jacka, assietter, halsduk, sjalar, halsband, en stickad hals, fick gratis tidningar och insåg hur många svenskar som finns i den här stan. En lyckat shoppingdag trots söndag.
På kvällen såg vi Flyga drake och moffade snacksrester från festen.
Intervju på måndag! För ett jobb jag supergärna vill ha! Fem av femtio sökande får komma på intervju. 20 procents chans, är ändå en chans!
I helgen kommer Tess och Kristoffer hit! Det ska så bli kul med första besöket. Det blir förfest hemma i slottet (jag bestämmer här och nu att den här lägenheten får heta slottet, i kontrast till bunkern så att säga), utgång för första gången i Oslot och annat trevligt. Bäst jag inhandlar ordentlig med frukost efter Tess lyxfrukost för två veckor sedan.
Jag har inte lagt upp några bilder från Malmöt förutom på Facebook, så här kommer tre snälla ocensurerade :)
Idag har det regnat. Jag har inte varit utanför dörren. Fy på mig. Joel fick kolla posten när han kom hem. Imorgon blir det springrunda eller powerwalk.
Jag har istället uppdaterat finn.no konstant och hoppats på att det skulle komma upp några roliga jobb. Fick i väg tre jobbansökningar. Hade tänkt att dra iväg en massa till jobb jag inte är så sugen på, mest för att få ett jobb. Men det tog emot, imorgon ska jag göra ett nytt försök.
Igår under dagen började jag se några bananflugor inne på toaletten, först två, sedan några fler och sedan på kvällen säkert 20 stycken. Gah! Det är så äckligt. Nu har vi ställt ut flaskor med vinäger, hoppas de dör de jävlarna.Jag säkert mosat tjugo stycken med händerna stycken. Dö ska de!
Nytt negativt besked idag på ett jobb som jag hade hoppats mycket på, särskilt eftesom det började redan på måndag. Jag börjar få krupp, damp och depp av inte få använda min hjärna. Anledningen denna gång: "De måtte ha en norsktalende"
Bah! Jag tror det hade gått hur bra som helst ändå, tjänsten gick ut på att göra banners, särskilt när jag börjar min norskakurs den 15 september. Det ska bli svinkul! Ska plugga så mycket glosor som möjligt tills dess, så jag kan ta till mig grammatiken, och sen poff va skitbra på norska!
Börjar bli less på att ta nya tag nu, men vad gör man inte?
Som arbetslös i en av världens dyraste städer kan livet kännas lite motigt. Som ny i en ny stad utan riktigt nära vänner, med ett starkt begär och behov för en tjejfika, kan livet emellanåt kännas lite fattigt. Då får man helt enkelt fokusera framåt. Och drömma.
Just nu drömmer jag om de fina svarta höga höststövlarna som jag ska köpa för min första lön på mitt kommande jobb, kräftorna vi ska äta ikväll men framför allt mitt nya drömresemål, som jag har planer på att förverkliga redan nästa sommar.
I norska gratistidningen Plan B läste jag, några dagar innan jag åkte till Malmö, om de två svenskorna Karin och Lena som driver
ett surfcamp i Frankrike. Jag blev otroligt peppad på att åka dit. På lördagen sitter jag och pratar med en tjej på Tess förfest om lite allt möjligt. När samtalsämnena börjar att tryta frågar jag,
- Jaha, vad har du gjort i sommar då?
Hon svarar att hon ha varit i Frankrike och surfat. Vari jag snabbt kontrar,
- Inte på det där stället som två svenskor driver väl?
Vari hon säger,
-Jooo!
Jag får höra allt stället, huset, vågorna, läraren, blåmärken, adrenalinkickar och framför allt vad biten hon blivit av sporten. Jag blir överpeppad och vill helst åka dit redan dagen efter.
Nästan sommar är det jag som står på surfbräden i franska Hossegor. Nån som vill med?
Kliva upp eller inte det är frågan. Ska man kliva upp klockan fyra för att se pingisen eller ska man bara fortsätta dregla på kudden och kolla resultatet på nätet när man kliver upp? Jag kan liksom inte bestämma mig hur hardcore jag ska vara. Det här är ett viktigt val, som helt och hållet avgör vem jag är.
Stefan Holm hade trubbel med höjden och jag siktade mot fel mål.
Jobbet var inte alls som jag hade uppfattat det genom annonsen. Mycket mer sälj och ytterst lite marknadsföring. Jag insåg efter fem minuter att jag inte ville ha det och att jag inte kunde förmå mig att låtsas. Han som intervjuade mig insåg det också så klart, och sa att han ville ha nån mer senior, alltså mer erfaren och äldre. Hade han inte läst mitt CV innan eller?
Besviken gick jag därifrån. Jag ville ju inte ha det längre, men jag ville så gärna att jobbet skulle vara som jag hade fått för mig.
Dagens schema är OS, ut och springa, OS, söka jobb, äta middag hemma här med Ismeth och Davide och spela Rock Band.
Så här såg det ut förra gången
För fyra års sedan flyttade jag in i mitt sunkiga korridorsrum i Eskilstuna medan Stefan Holm hoppade höjdhoppsfinal. Det första vi bar in från flyttlasset var teven, som pappa snabbt kopplade in så vi kunde se det sista hoppet. Idag är det dags för Stefan att försvara höjdhoppsguldet. Jag bor nu i Oslo och jag kommer att missa finalen igen. Inte för flytt, men för jobbintervju, Wish me luck!
Hei,
Vi takker for din søknad men må desverre meddele at vi har valgt å gå videre med andre kandidater. Oppdragsgiver har besluttet at du er noe overkvalifisert for denne stillingen.
Jag gör som Anna V och berömmer Annika Norlins sommarprat.
Det var fint.
Jag tog mest till mig det hon sa om att vi från Norrland pratar lite mindre för att vi sållar mer. Det är inte för att vi inte har nått att säga. Det fick mig att känna mig bra.
Och så peppade hon mig när hon beskrev hur rädd hon ha varit för nya saker. Och då har hon ju ändå åstadkommit så mycket. Det är bara liksom bara utmana sig själv och göra det ändå. Göra samma samma trygga hela tiden är inte särskilt tillfredsställande.
Lyssna på sr.se
Vissa saker vill man bara att de ska fungera. Som varmvattnet i badrummet. Det har det inte gjort sedan i tisdagsmorgon. Så jag ringer firman vi hyr lägenheten av och börjar förklara att varmvatten helt plötsligt slutade existera i kranen i handfatet och i duschen och att vi har varit ner i källaren och kollat in vattenberedaren och inte sett något konstigt och att vi inte kan göra något mer själva. Hon lovar snällt att ringa Kit som äger lägenheten för att höra hur vi ska lösa det här. När hon ringer tillbaka berättar hon att det finns en switch som sitter alldeles utanför badrummet som ska vara inställd i på-läget. Jag traskar bort till badrummet med telefonen i handen för att kolla vad det kan vara för något.
I samma stund som jag ser switchen slår det mig, att jag själv stängde av den... för ja precis några dagar sedan. Det är i det här läget man känner sig urbota dum och utan en endaste hjärncell i det tomt ekande huvudet. Jag förklarar lite fånigt att jag trodde den var till golvvärmen och skrattar lite och säger att allt är nog ordnat nu.
Jag får skylla mig själv. Rätt åt mig att jag fick duscha kallt här om dagen efter min joggtur. Mycket obehagligt, men rätt åt mig!
Nu har jag äntligen sett Breakfast at Tiffanys. It's a daaaarling movie I must say! Hemskt med filmer som gör en röksugen förresten. Jag vill ju inte röka men med cigarettförlängare ser det ju inte annat än fab ut :)
Nästa klassiker på tur är A Clockwork orange.
Jag tycker inte Anders borde säga tack och hej till Allsången. Men sanningen är att det här har varit den tråkigaste Allsångs-sommaren på många år. Och jag älskar Allsången! Det har varit för dålig kvalité på artisterna. Borde inte de slåss om att får vara med på bästa sändningstid för miljoner av tittare? Hur tusan har redaktionen valt artister i år? Varje vecka har jag tänkt:
-Men nästa vecka då kommer det bli bättre, då kommer de artister jag vill se!
Det har inte hänt. Jag missade första programmet, vilket verkar ha varit det bästa, med Håkan.
Kvällens sista program kommer jag inte ens att titta på. Istället börjar en ny säsong av So you think you can dance. Wooohooo!
Det här var helgen som gick alldeles för fort. I fredagskväll såg vi sista och tyvärr sämsta filmen i Gudfader-trilogin.
Regniga lördagen inköpte vi Rockband och fikade med Pontus och hans tjej Karolina som precis kommit hit. På kvällen hängde vi i lägenheten vår (som för övrigt behöver ett smeknamn efter: femman, bunkern och rågan). Vi drack öl, snacksade och fick våra gäster att spela Guitar Hero för första gången.
Igår hälsade vi på hos vår italienske vän Davide som precis flyttat från företagslägneheten till en egen. Vi tog en öl på en mysig utomhusservering och sedan lagade Davide pasta till oss och franska Guilliom som kom förbi. Samtalsämnena flöt in på speciella maträtter för våra olika länder. Jag tror inte vi imponerade med vår beskrivning av surströmming. Däremot var våra medhavda hembakta bullar uppsakattade.
I Norge har de inte Systembolaget, men de har Vinmonopolet. Där har jag inte vågat sätta min fot ännu, med tänke på hiskeliga priser för en flaska vin. På mataffären har de öl, och det är ju gott. Eftersom det finns på mataffären runt hörnet tänker man ju inte på att man måste köpa innan helgen eller på lördag förmiddag om man vill ha en helgöl.
Igår var det fredagkväll jag gick in på Kiwi och vandrade runt bland gångarna i säkert tjugo minuter och funderade på vad jag skulle tänka mig att äta till middag. Sedan när jag skulle gå och betala var klockan över 20. Det betyder att det är försent för att köpa öl. Den finns där, jag har den i handen, men jag får inte köpa den. Retsamt!
Jag kanske skulle ha fattat det när en gäng killar sprang in i kalsonger eller saronger som enda klädesplagg och bunkrade öl. Men icke! Nu är klockan sex och jag ska springa till affären, innan lördagsgränsen går, klockan sex. Sen ska det spelas mer Rockband som vi inhandlat idag!
Just nu ser vi igenom Gudfader-trilogin. Det känns bra.
Det finns så många filmer jag inte har sett som man ska ha sett, som:
*Disney-filmer - jag såg nog helt enkelt inte så mycket på film när jag var liten.
*Star Wars - jag är väl lite för ung och har inte varit intresserad sen.
*Gamla skräckisar - det var inget äldre syskon eller kusin som lurade mig att se på dom (som vissa andras storasyskon :)
Nu har jag åtminstone snart sett Gudfader-filmerna. Och jag gillar dom!
(Jag håller mig till och med vaken fast de är superlånga, eller hm jag kanske sov lite på den första, men såg om den biten sen.)
Igår kväll bakade vi bullar. Det är det bästa man kan baka. Det tar en hiskelig lång tid, men oj vad det är värt.
Och hur många många bullar får man egentligen äta direkt när de är nybakade? Man har ju förtjänat minst 5! Men om man är två och har bakat typ 30 bullar så försvinner ju en tredje del redan där, och man har ju lagt ner en hel del slit. Vi nöjde oss med tre var, och ujujuj vad gott det var.
Kardemummabullar is the shit!
Det var varmt i vattnet förra veckan. 19 grader tyckte jag lät lite lite.
Nu står det 23!
Hej då! Ska bada.
I Norge grillas det hela tin! I Sverige är vi ju rätt duktiga på det med. Men norrmännen är bra mycket värre. Jag tror inte de kan sätta sig på en strand eller i en park utan en engångsgrill i ica-kassen. Till och med mitt på dan när det är 30 grader varmt sitter alla med en grill bredvid badfilten. Skumt. Det här reflekteras dock i riktigt smart anordning. Grillboksar, att slänga grillen i, istället för att sätta brand på sopkorgar. De är rätt smarta ändå dom där norrmännen.
Idag har jag lite tråkigt. Blir lätt så när man har haft en härlig helg med sällskap 24 timmar om dygnet och sen så ska folk jobba helt plötsligt!
Jag har inget jobb. Jag söker inget jobb. Det känns helt meningslöst när hela Norge är på semester. Så förra veckan hade jag semester med, på riktigt. Jag badad fyra dagar på raken. Jag och cykeln har börjat komma överens, förutom att jag har haft jäkla ont i baken. Dumma sadel.
I lördags var jag Och Joelen ut till Hovedøya, den närmste ön i Oslos skärgård. Det tog fem minuter att åka båt dit, lite för kort för min smak, men det hann åtminstone fläkta lite i värmen. Jag badade, Joel skissade och sen fikade vi bredvid en klosterruin. Fint.
Igår var vi på The Dark Knight tillsammans med 11 stycken (från Joles jobb+ en resp+vänner). Bio har blivit vår grej här i Oslo. Har varit på bio tre gånger på tre veckor. Det kan bero på majoriteten av killar.
Förra veckan var vi ute och fira Davide som fyllde 27, som jobbar på Joels jobb. Då fanns Italien, Korea, Singapore, Sverige, Frankrike, Tyskland, Ukraina och Argentina representerade runt bordet. Och en norsk! Heja! 
Det blev bad! Och det var inte alls kallt, det var veldig veldig dejlig!
Första doppet i Norden denna sommar. Den 23 juli... hm kanske inget att skryta med. Badkrukan växer sig större och större för varje år, men när jag väl är i finns det inget härligare.
Nu ska cykeldäcken fyllas med luft med min nyinköpta pump. Sen ska jag ut och cykla på Bygdøy. Lite som Djurgården i Stockholm, fast med kossor och hästar. Kanske blir det bad. Jag är hemskt tveksam, men jag är redo i fall att.
Slänger ut några bilder på slottet och Karl Johan så länge.
