Ibland längtar jag hem. Först och främst hem till Stockholm, då det var mitt senaste hem innan Oslo.
Det är inte ett jobbigt tårigt längta hem. Utan ett fint. Ett som vet vad många fina som finns där, som jag saknar och som saknar mig. Ett som minns fikor, myller och upptäcksfärder.
Inte ett nostalgiskt längta hem. Utan ett härligt om allt som kommer finns kvar och som finns kvar att upptäcka när jag kommer tillbaka. Det är väl fint?
Imorgon ska det jobbas igen. Den här gången på Norges Varemessa, som Stockholms Mässan. Jag ska jobba innan och efter mässa. Lägga ut mattor som bildar gångarna, se till att företagen får sitt montermaterial och så vidare. Totalt åtta dager. Åtta väldigt tidiga dagar. Det är dags för förändring efter 2,5 månads ledighet. Sitter med lite söndagsångest light idag, men det ska bli skönt att jobba och träffa folk. Korta inhopp känns som en bra idé på jakten efter ett jobb som jag verkligen vill ha.
I helgen har vi hängt med Pontus och Karolina. Marknadsdag i Majorsstuen igår, vilket betyder att gatan var avstängd för trafik, affärerna hade stånd(jävla ord) utanför med reaplagg och erbjudanden. Det var mycket folk och fin stämning. På kvällen åt vi tokgod kinamat. Hittills ha jag ätit kinamat två gånger i Oslo och den är inte som i Sverige och väldigt god. Sedan dracks det rödvin och spelades Bomberman och Castle Crashers. Väldigt morsomt! Som den ovana tvspelare jag är blir jag väldigt trött i huvudet. Det är så mycket på en gång och många knappar att hålla reda på. Men snart har det blivit en tvspelare av mig med.
Idag har det fikats på favoritkedjan Kaffebrenneriet, sprungits och ätits fläskpannkaka.
"Enligt uppgift till tidningen ligger kvinnan på sjukhus, hon är svårt sjuk och väger 3540 kilo."
Idag har jag jobbat. Men nej jag har inte fått jobb.
Det var ett en gångs inhopp som receptionist. Det hände inte mycket: några besök, några telefonsamtal och några meddelanden. Jag läste boken Tidskriftsdesign och diverse tidningar. Sedan ringde Johanna från långpromenad och jag blev glad. Och sedan blev jag bjuden på fika och fest.
Jag gick hem i spöregn. Köpte potatis av en snäll tant som ursäktade sig norskt glatt för att de inte tog utländska kontokort. Till det åt vi lax. Tillsist började Idol-säsongen för min del. Äntligen.
En bra dag.
Intervjun i måndags gick bra, inte perfekt, men vi klickade.
Svar idag:
Hei Anna
Tusen takk for sist og for at du har vist interesse for det å jobbe
hos oss. Vi fikk et veldig godt inntrykk av deg, men har valgt å
ansette en som hadde mye erfaring med jobb mot vår målgruppe.
Jaja, bara söka nästa. Men jag ogillar när folk inte ringer utan mejlar när jag har tagit mig tid att komma på intervju. Fegt.
Helgen har varit så fin! På lördag kom Tess och Kristoffer hit på besök ända från Malmöt. Vi tog den obligatoriska turen i Vigelandsparken och kikade på statyerna och huvudattraktion som oturligt nog är täckt i plast och arbetsställning just nu.
Sedan promenerade vi ner till stan och åt dyrt på Aker brygge i solen och lyssnade på Septemeber som uppträdde på Volvo City Sailing. Det var bara en tillfällighet.
En tur till den nya operahuset hann vi också med, som var sjukt snyggt. (Eftersom jag inte hade kameran med mig på hela helgen hoppas jag på Tess bilder, men lånad bild längre ner))
Vi kom hem vid sextiden och skulle ju ha fest så jag stod i duschen när de första kom. Lite planering a la Femman skulle man kunna säga :) Många som kom var från Joels jobb, vissa som vi umgåtts mycket med och några nya. Min kusin kom med hennes pojkvän och kompisar, supertrevligt! Och två jobbkompisar till Tess dök upp med. Ganska snabbt åkte Rock Band fram så klart och köket råkade bli ett svensktillhåll, kanske kulturellt med köksfester? Och tillslut kom vi faktiskt ut också! Första gången på dansställe i Oslot. Kusin Eliana lotsades oss till Palace grill, som vi gått förbi tidigare och skrattat lite åt namnet och trott att det skulle vara ett skabbställe. Det var det inte. Det var pub och dansgolv utomhus och färgglad utomhusbelysning och Michael Jackson-musik.
På söndagen åkte Kristoffer hem efter frukost och jag och Tess fick en Anna&Tess-dag. Vi bekymrade oss lite för att affärerna har stängt på söndagar i Norge och Tess hade ju inte fått gå i en enda affär! Men vi ordande upp det där på bästa sätt. Vi promenerade till området Grünerlykka, lite Hornstull-aktigt, och besökte marknaden Blå, lite Street-aktigt. Jag och Joel har varit där en gång tidigare, men nu var det mycket större och när båda är secondhandintresserade blir det ju en annan grej. Vi köpte clips, Tess en fin klänning och avslutade med våfflor. Sedan sprang vi på en stor loppis i en park och tappade konceptet. Tillsammans köpte vi kavaj, kakfat, jacka, assietter, halsduk, sjalar, halsband, en stickad hals, fick gratis tidningar och insåg hur många svenskar som finns i den här stan. En lyckat shoppingdag trots söndag.
På kvällen såg vi Flyga drake och moffade snacksrester från festen.
Intervju på måndag! För ett jobb jag supergärna vill ha! Fem av femtio sökande får komma på intervju. 20 procents chans, är ändå en chans!
I helgen kommer Tess och Kristoffer hit! Det ska så bli kul med första besöket. Det blir förfest hemma i slottet (jag bestämmer här och nu att den här lägenheten får heta slottet, i kontrast till bunkern så att säga), utgång för första gången i Oslot och annat trevligt. Bäst jag inhandlar ordentlig med frukost efter Tess lyxfrukost för två veckor sedan.
Jag har inte lagt upp några bilder från Malmöt förutom på Facebook, så här kommer tre snälla ocensurerade :)
Idag har det regnat. Jag har inte varit utanför dörren. Fy på mig. Joel fick kolla posten när han kom hem. Imorgon blir det springrunda eller powerwalk.
Jag har istället uppdaterat finn.no konstant och hoppats på att det skulle komma upp några roliga jobb. Fick i väg tre jobbansökningar. Hade tänkt att dra iväg en massa till jobb jag inte är så sugen på, mest för att få ett jobb. Men det tog emot, imorgon ska jag göra ett nytt försök.
Igår under dagen började jag se några bananflugor inne på toaletten, först två, sedan några fler och sedan på kvällen säkert 20 stycken. Gah! Det är så äckligt. Nu har vi ställt ut flaskor med vinäger, hoppas de dör de jävlarna.Jag säkert mosat tjugo stycken med händerna stycken. Dö ska de!
Nytt negativt besked idag på ett jobb som jag hade hoppats mycket på, särskilt eftesom det började redan på måndag. Jag börjar få krupp, damp och depp av inte få använda min hjärna. Anledningen denna gång: "De måtte ha en norsktalende"
Bah! Jag tror det hade gått hur bra som helst ändå, tjänsten gick ut på att göra banners, särskilt när jag börjar min norskakurs den 15 september. Det ska bli svinkul! Ska plugga så mycket glosor som möjligt tills dess, så jag kan ta till mig grammatiken, och sen poff va skitbra på norska!
Börjar bli less på att ta nya tag nu, men vad gör man inte?
Som arbetslös i en av världens dyraste städer kan livet kännas lite motigt. Som ny i en ny stad utan riktigt nära vänner, med ett starkt begär och behov för en tjejfika, kan livet emellanåt kännas lite fattigt. Då får man helt enkelt fokusera framåt. Och drömma.
Just nu drömmer jag om de fina svarta höga höststövlarna som jag ska köpa för min första lön på mitt kommande jobb, kräftorna vi ska äta ikväll men framför allt mitt nya drömresemål, som jag har planer på att förverkliga redan nästa sommar.
I norska gratistidningen Plan B läste jag, några dagar innan jag åkte till Malmö, om de två svenskorna Karin och Lena som driver
ett surfcamp i Frankrike. Jag blev otroligt peppad på att åka dit. På lördagen sitter jag och pratar med en tjej på Tess förfest om lite allt möjligt. När samtalsämnena börjar att tryta frågar jag,
- Jaha, vad har du gjort i sommar då?
Hon svarar att hon ha varit i Frankrike och surfat. Vari jag snabbt kontrar,
- Inte på det där stället som två svenskor driver väl?
Vari hon säger,
-Jooo!
Jag får höra allt stället, huset, vågorna, läraren, blåmärken, adrenalinkickar och framför allt vad biten hon blivit av sporten. Jag blir överpeppad och vill helst åka dit redan dagen efter.
Nästan sommar är det jag som står på surfbräden i franska Hossegor. Nån som vill med?
Kliva upp eller inte det är frågan. Ska man kliva upp klockan fyra för att se pingisen eller ska man bara fortsätta dregla på kudden och kolla resultatet på nätet när man kliver upp? Jag kan liksom inte bestämma mig hur hardcore jag ska vara. Det här är ett viktigt val, som helt och hållet avgör vem jag är.
Stefan Holm hade trubbel med höjden och jag siktade mot fel mål.
Jobbet var inte alls som jag hade uppfattat det genom annonsen. Mycket mer sälj och ytterst lite marknadsföring. Jag insåg efter fem minuter att jag inte ville ha det och att jag inte kunde förmå mig att låtsas. Han som intervjuade mig insåg det också så klart, och sa att han ville ha nån mer senior, alltså mer erfaren och äldre. Hade han inte läst mitt CV innan eller?
Besviken gick jag därifrån. Jag ville ju inte ha det längre, men jag ville så gärna att jobbet skulle vara som jag hade fått för mig.
Dagens schema är OS, ut och springa, OS, söka jobb, äta middag hemma här med Ismeth och Davide och spela Rock Band.
Så här såg det ut förra gången
För fyra års sedan flyttade jag in i mitt sunkiga korridorsrum i Eskilstuna medan Stefan Holm hoppade höjdhoppsfinal. Det första vi bar in från flyttlasset var teven, som pappa snabbt kopplade in så vi kunde se det sista hoppet. Idag är det dags för Stefan att försvara höjdhoppsguldet. Jag bor nu i Oslo och jag kommer att missa finalen igen. Inte för flytt, men för jobbintervju, Wish me luck!
Hei,
Vi takker for din søknad men må desverre meddele at vi har valgt å gå videre med andre kandidater. Oppdragsgiver har besluttet at du er noe overkvalifisert for denne stillingen.
Jag gör som Anna V och berömmer Annika Norlins sommarprat.
Det var fint.
Jag tog mest till mig det hon sa om att vi från Norrland pratar lite mindre för att vi sållar mer. Det är inte för att vi inte har nått att säga. Det fick mig att känna mig bra.
Och så peppade hon mig när hon beskrev hur rädd hon ha varit för nya saker. Och då har hon ju ändå åstadkommit så mycket. Det är bara liksom bara utmana sig själv och göra det ändå. Göra samma samma trygga hela tiden är inte särskilt tillfredsställande.
Lyssna på sr.se
Vissa saker vill man bara att de ska fungera. Som varmvattnet i badrummet. Det har det inte gjort sedan i tisdagsmorgon. Så jag ringer firman vi hyr lägenheten av och börjar förklara att varmvatten helt plötsligt slutade existera i kranen i handfatet och i duschen och att vi har varit ner i källaren och kollat in vattenberedaren och inte sett något konstigt och att vi inte kan göra något mer själva. Hon lovar snällt att ringa Kit som äger lägenheten för att höra hur vi ska lösa det här. När hon ringer tillbaka berättar hon att det finns en switch som sitter alldeles utanför badrummet som ska vara inställd i på-läget. Jag traskar bort till badrummet med telefonen i handen för att kolla vad det kan vara för något.
I samma stund som jag ser switchen slår det mig, att jag själv stängde av den... för ja precis några dagar sedan. Det är i det här läget man känner sig urbota dum och utan en endaste hjärncell i det tomt ekande huvudet. Jag förklarar lite fånigt att jag trodde den var till golvvärmen och skrattar lite och säger att allt är nog ordnat nu.
Jag får skylla mig själv. Rätt åt mig att jag fick duscha kallt här om dagen efter min joggtur. Mycket obehagligt, men rätt åt mig!
Nu har jag äntligen sett Breakfast at Tiffanys. It's a daaaarling movie I must say! Hemskt med filmer som gör en röksugen förresten. Jag vill ju inte röka men med cigarettförlängare ser det ju inte annat än fab ut :)
Nästa klassiker på tur är A Clockwork orange.
Jag tycker inte Anders borde säga tack och hej till Allsången. Men sanningen är att det här har varit den tråkigaste Allsångs-sommaren på många år. Och jag älskar Allsången! Det har varit för dålig kvalité på artisterna. Borde inte de slåss om att får vara med på bästa sändningstid för miljoner av tittare? Hur tusan har redaktionen valt artister i år? Varje vecka har jag tänkt:
-Men nästa vecka då kommer det bli bättre, då kommer de artister jag vill se!
Det har inte hänt. Jag missade första programmet, vilket verkar ha varit det bästa, med Håkan.
Kvällens sista program kommer jag inte ens att titta på. Istället börjar en ny säsong av So you think you can dance. Wooohooo!
Det här var helgen som gick alldeles för fort. I fredagskväll såg vi sista och tyvärr sämsta filmen i Gudfader-trilogin.
Regniga lördagen inköpte vi Rockband och fikade med Pontus och hans tjej Karolina som precis kommit hit. På kvällen hängde vi i lägenheten vår (som för övrigt behöver ett smeknamn efter: femman, bunkern och rågan). Vi drack öl, snacksade och fick våra gäster att spela Guitar Hero för första gången.
Igår hälsade vi på hos vår italienske vän Davide som precis flyttat från företagslägneheten till en egen. Vi tog en öl på en mysig utomhusservering och sedan lagade Davide pasta till oss och franska Guilliom som kom förbi. Samtalsämnena flöt in på speciella maträtter för våra olika länder. Jag tror inte vi imponerade med vår beskrivning av surströmming. Däremot var våra medhavda hembakta bullar uppsakattade.
