Väntan

Nu är det en vecka kvar tills livet börjar igen. Under sommaren har allt varit annorlunda. Femman har saknat två innevånare, ibland tre. Vänner har varit borta från och till, eller hemma i Tuna fast vi inte har träffats. Skolan har bytts mot brevbäruniformen. All stress som förra terminen bestod av har varit helt frånvarande. Kurslitteratur har bytts mot lättsamma pocketböcker lånade på bibblan. Fikor i stan har bytts mot badande och solande i Sundbyholm. Desperate housewifes mot en blandand kompott filmer.

För lite mer än en vecka sedan var jag mitt inne i allt det där. Nu har jag hamnat utanför sommarbubblan i en slags väntan på att allt ska dra igång igen. Först en bävan och en rejäl dos ångest, som nu håller på att gå över i ett det kan väl lika gärna börja när jag ändå har tappat sommarkänslan. Det blir säkert bra ändå. Fastän allt känns ovisst och förändrat. Folk flyttar, folk hoppar av, folk vet inte vad dom håller på med. Jag vet det definitvit inte just idag. (Försöker skriva en lista på allt kul jag vill göra under terminen, går rätt segt just nu.)

Men först och främst kommer det en nollning, Två veckor med nytt folk och glada fester. Det är något som hjälper upp humöret inför den nya terminen.