Ett och två jobba på
Det kryper inom mig. Jag är rastlös. Jag vill vara någon annanstans. Det värsta jag kan tänka mig just i denna stund är att sitta mellan dessa beiga kontorsväggar.
Två timmar kvar. Det känns som en plåga att ta sig igenom dessa. Allt jag vill är att få vara utomhus, få göra vad jag vill. Jag har inget emot att jobba, med vill inte just nu. 8 till 5 passar mig inte alls, trots att jag försöker nynna Dollys käcka låt i huvudet. Ändå känner jag mig som ett vilddjur instängt i hörn. Och vill bara ut. Att solen skymtar bakom hustaken gör min längtan än starkare.
Kanske är det dags att starta eget,
dags att byta arbetsplats,
dags att vänja sig,
dags att vinna en massa pengar,
eller bara att skärpa sig och sätta igång och jobba.
4 kommentarer:
okej det var väl inte å farligt, lite rastlös bara, fundera starkt på att ut och springa sen. får se vad som händer
vet hur det där kan kännas!
Idag så skiner solan och man ser milsvis ut från mitt fönster (har ju lyxen att ha världens utsikt vid min dator). Kämpa på!
Jag håller med annan. Fast jag inte ens gör nåt viktigt.
oh Anna saknar dig och våra snicksnackestunder vid matbordet. jag känner sååå igen mig i dina ord... hela förra veckan hade jag en "vill-ut-och-resa"-känsla krypandes i kroppen.. det hjälpte att jogga vid havet och lyssna på lite reggae.. hur gör alla andra undrar jag.
e grymt nyfiken på sambolivet!! Är det som du förväntat dig? Ska bli kul att ses i göteborg.. d e snart! Kramis
Skicka en kommentar