8.7.08

Hemma i Oslo

Nu är jag framme, nu är jag i här, nu bor jag i Oslo.

Det är nog det märkligaste med allt det här. Att jag inte ska åka hem, för nu är hemma här. Och hitills har det bara varit bra. Efter sex timmar på tåget genom ett regnigt Sverige och Norge kom jag fram i söndagskväll. Joel och jag fick ett äkta tågperrongs moment efter tre veckor isär. Sådana ögonblick är fina. Jag blir glag, pirrig och generad på samma gång och sen är det bara härlig att vara i son kjærestes famn igen.

Jag som aldrig varit i Oslo ville så klart promenera hem i spöregnet för att få lite koll på vart jag ska bo. Det tog cirka 25 minuter att gå hem, vilket är underbart för mig som föredetta Rågsvedsbo. Vi bor numer på Oslos motsvarighet till Östermalm. Tjuuusit värre! Lägenhet var mycket finare än på bild och mysigare. Det dumma var att ägarna lämnat massa möbler som de lovat att ta bort och kylen inte funkar ännu. Men allt sånt där löser sig i veckan får jag hopppas. Just nu är allt i en enda röra och det blir ingen mirakelsnabb uppackning den här gången för att göra Maja besviken.

I måndags promenerade jag runt i stan och sen var jag på Skatteetaten tillsammans med resten av världen för att få norskt personnummer och skattekort. Sen film med Joelen och Pontus på kvällen.

Idag har jag vart på Top Temp bemanning i Lilleström utanför Oslo på intervju och träffade underbare Tone. Vi klickade och hon gillade mig. Även om det inte ledde till nått jobb direkt så känns det bra att ha en kontaktperson. Jag fick massa tips om hur jag kunde göra mitt CV mer Norge-vänligt. Och vi klurade på hur jag snabbast möjlig skulle lära mig norska så jag kan få ett jobb som jag verkligen vill ha. Till en början ska ja ta nått där jag blir tvingade att prata mycket med Norrmän, typ reception eller varför inte barnehage, med barn lär man sig nog skitsnabbt. Imorgon ska jag på en intervju nummer två och får en till kontaktperson på samma bemanningsföretag fast på kontoret som ligger en kvart från där jag bor.

Mer om Norge när jag når internet näst gång. Puss & Kram

2 kommentarer:

Johanna och Fredrik sa...

Åh va roligt och spännande det låter! heja Tone! jag tycker man lär sig skitfort av att jobba med barn, förutsatt att de kan prata själva:) dessutom förlorar man alla spärrar för att prata för barn är grymt ärliga och man måste prata hela tiden och pratar man konstigt så säger de till en:) Lycka till!
när ska du skaffa norsk telefon? eller kanske skype?

kram

Anonym sa...

heja norge! nu vill vi komma och hälsa på :)

kramar