En dalmatiner

Varje dag på jobbet går vi på lunchpromenad. Ibland är vi många ibland är vi få. Vi går lite olika rundor kring villaområdena som ligger bredvid företagsområdet. Nästan alla vändor vi kan gå går förbi ett vitt hus. I början kommenterade vi huset på grund av att de har en halv vägg som består av enbart glas, från golv till tak. Innanför glaset står en pampig svart flygel. Där här veckan har det funnits något mer brevid flygeln. En superfin dalmatiner. Först trodde jag att det var en stor porslinsfigur, en sån där osmaklig som var vanlig på 80/90-talet. Men nej, den följer oss med blicken och längtar ut! Jag längtar efter hund.

Får man göra som när man var liten? Gå fram till huset, ringa på och fråga "får jag gå ut med din hund?"