Inspirerad vs Förvirrad

Inget är så uppfräschande som en nystart. Jag har gjort förut: Dublin, Lund Eskilstuna och Stockholm. Varje gång får man ta sig en funderare på vad jag egentligen vill göra med livet. Och framförallt får man upp ögonen på vad man saknar och på så sätt värdesätter rätt.

Oslo närmar sig och snart är det dags igen. Ny stad, nytt jobb och förhoppningsvis lite nya vänner. Därmed inte sagt att jag ska glömma mina gamla! Jag förväntar mig mycket helgbesök i Oslo, bara så ni vet! Och jag hoppas på att åka över till Sverige ofta för roliga fester och hänghelger.

Men nystarter för också med sig ett gäng med jobbiga tankar. Den senaste månaden har jag drabbats vad jag tror är nån slags lite försenad 25-års kris. Eller ända sedan examen och jobb har tankarna funnits där: Men hallå vad ska jag göra nu då? Vad ska jag ha för mål nu? Rastlösheten har gnagt. Och oj vad jag har saknat att gå i skolan och ha tokiga klasskompisar som man träffar varje dag.

Tanken på vad jag vill jobba med och vad jag vill har varit känslig och trots diskutioner med mig själv och Joelen kommer jag inte fram till något. Och jag vet att jag stressar mig själv och trycker ner mig själv och tycker att jag inte kan något och inte kan lära mig något heller.

Men när sen Luggen också känner sig förvirrad över jobbval, så skickar jag ett peppsms som säger:
Vännen, låt funderat ta lite tid och försök att sänka kraven på dig själv.


Ibland borde man verkligen skicka sms till sig själv.