Efter två och en halv dag hemma från jobbet börjar jag kunna TV-tablån. Rastlös är jag så klart som bara den, så det ska bli skönt att kunna jobba imorgon igen. Två dagar. Sen jobböl på fredag och inflyttningsferre på lördag, yay!
Helgen i Göteborg var raka mosattsen till Englandsvistelsen - alldeles underbar!
På fredag drack vi öl med bror och två kompisar till honom.Det var toktrevligt, så istället för en öl som det var tänkt blev det många öl, McDonalds och taxi hem. Efter en segstart på lördagen blev det shopping på Bik Bok men framför allt vår nya kärlek Rut m fl. Roliga märken, med lite roligare kläder, till helt ok priser, perfect!
Schlagern var en fröjd. Amy var strålande och Suzzie Tappers låt fin. Hamnar på ipoden inom kort. Utgången blev på Nivå som var en sånt ställe man drömmer om, men bra musik och många olika dansgolv. Sambatåg och dans på bänkar. Tess hjulade därifrån och Maja var på väg att göra detsamma, men kom på att hon faktiskt inte kan hjula när hon satt händerna i backen och det inte hände något.
Fler tjejhelger!
Englandstrippen lite kortfattat - besökte sju företag för intervjuer, åkte en väldans massa bil, middag ensam och dålig engelsk mat, trevliga människor på Englandskontoret, men endast där en timma på tre dagar.
Sammanfattat kan jag säga att jag uppskattar erfarenheten, men det är sjukt skönt att ha det gjort.
Ikväll bär det av till Annika i Göteborg occh en helg med Tess, Maja och bror med.
Härliga helg!
Jag har tänkt i flera dagar nu att jag skulle vilja göra det. Funderat på hur det skulle kännas. Så där lätt som i tanken eller om det bara ska bli tungt och platt på samma gång.
Men idag, efter en irriterad dag men en supertrevlig kväll och några glas, så det dags. När jag hade gått sådär ansträngt, som man gör när man vill hem så fort som möjligt, en bit, kom jag till - backen. Man går så fort att man nästan snubblar på sig själv. Men istället för att fortsätta så lät jag mina ben bara ramla iväg och börja springa ner för backen, som ett barn. Det var härligt, lätt och frigörande.
Tills jag fick håll.
Men ändå.
Idag har varit en sån där stressig dag. Jag har inte kunnat tänka klart eller ta några som helst beslut bara för att jag försöker göra precis allt samtidigt, superfort och helst superrätt och bra. Helt meningslöst. Tillslut tog jag ett bestämmde jag mig för att ta med datorn hem för att jobba hemma imorgon. Har lite ont i magen för att jag inte kunde få ett okej från chefen, då han varit super upptagen hela dan. Men att ta egna beslut är väl en bra grej, eller hur... ujuj.
Tess du undrade hur sambolivet är... Sjukt mysigt!
Nu Lost, te och popcorn!
Tadada kliva upp. Lala blöta håret. Slå på hårtorken. Lala vad bra den fungerar idag, behöver inte ens dra i sladden för att den ska starta! Poff! Liten eldsflamma! Tjejskrik! Mörker. Klicka på lysknappen. Mörker.
Från sovrummet – vad gör du?
Tror jag ska gå och köpa en ny hårtork idag.
Klockan är halv tre jag ska gå och lägga mig. Det är fredag och min tjejmiddag gick nyss hem. När klockan var förbi tolvslaget och vi var fortfarande vakna, på en fredag, blev vi nästintill chockade.
Det säger en del om den senaste tiden.
Nu sova, aaaah och gud så trevligt det var!
I dag känns det mycket bättre. Det är fredag, det är lön, det är mat, det är vin och vänner.
I går kväll avhjälpte jag min light-damp med en hurtig stavgångsprommis i Råganskogen. Jag blev rädd när jag stötte på en killgäng, men blir så förbannad över att jag inte ska våga gå ut på kvällen så jag gör det ändå. Strax efter träffade jag på två damer med två hundar, så då kändes det bättre.
Just nu läser jag Jonas Karlssons (skådespelaren ni vet) novellsamling Det andra målet. Överraskande bra!
Det kryper inom mig. Jag är rastlös. Jag vill vara någon annanstans. Det värsta jag kan tänka mig just i denna stund är att sitta mellan dessa beiga kontorsväggar.
Två timmar kvar. Det känns som en plåga att ta sig igenom dessa. Allt jag vill är att få vara utomhus, få göra vad jag vill. Jag har inget emot att jobba, med vill inte just nu. 8 till 5 passar mig inte alls, trots att jag försöker nynna Dollys käcka låt i huvudet. Ändå känner jag mig som ett vilddjur instängt i hörn. Och vill bara ut. Att solen skymtar bakom hustaken gör min längtan än starkare.
Kanske är det dags att starta eget,
dags att byta arbetsplats,
dags att vänja sig,
dags att vinna en massa pengar,
eller bara att skärpa sig och sätta igång och jobba.
Igår var en dag som var skön då jag fick vara inte på kontoret. Jag skulle åka till Kristinehamn för att intervjua en kund till kundtidningen.
Jag tycker ju det är helt okej att köra bil, så 25 mil dit och 25 tillbaka är helt okej. Det som inte är okej är att hitta in och ur Stockholm, eller det går inte så bra för mig. Dessutom blir jag en värdelös bilförare av att inte veta vart jag ska och samtidigt vara stressad. Ut ur stan gick det bra på enbart tur. Jag följde definitivt inte hitta.se´s vägbeskrivning, men ur stan kom jag. Även om jag i Kungens kurva var tvungen att åka av och ringa Joel och kolla om det här verkligen var rätt väg. Det var det. I ivern att komma ut igen råkade jag åka in i McDonalds Drive In. Och fick fint backa ut. Men det gick ju bra med.
På väg in till stan igen, ett antal timmar senare, försökte jag plugga på vägbeskrivningen innan jag begav mig in gyttret. Men det hjälpte föga. Jag kommer ju inte ihåg mer än kanske tre svängar och avfarter i huvudet på samma gång och jag kan ju inte läsa vägbeskrivningen medan jag kör 4-filigt. Jag hade hakat upp mig på att jag skulle åka mot Gustavsberg, så jag gjorde det till leda och hamnande i Nacka. Jag skulle visst ha svängt av där någonstans. Nu var jag helt borta. Jag åker tillbaka lite, men hade ändå ingen aning om vart jag skulle eller vart jag var. Tillslut hamnade jag i Bandhagen, som är nära där jag bor och eftersom jag skulle till Globen var det ju inte så långt. Efter att ha ringt Joeln igen och konstaterat att han inte kunde hjälpa mig var jag nära gråten (var lite trött), men tänkte att va faan nu åker jag på känn, det kan inte va så svårt. Och helt plötsligt ligger OKQ8 där!
Jippie, tänkte jag, nu kan jag gå in och fråga hur jag åker till macken där jag hyrt bilen. När jag svänger in känner jag igen mig, undra om… aa det är ju min mack! Hurra!
Äntligen fick jag sätta mig på en trygg tunnelbana istället, som tog mig hem säkert.
Fredagens premiär för Anna-åker-och-gör-kundintervjuer gick fint. Jag hittade dit, var i tid (efter en språng marsch på centralen...) och jag fick bra material till artikeln, även om jag inte fattade mycket av all teknik hit och dit.
I lördags firade vi Joels födelsedag, en vecka för tidigt. Tokiga semlor på Vete-katten, Tekniska museet, libanesisk restaurang och Darjeeling Limited. Söndag, promenad i Rågan-vildmarken och Blues Brothers på teve :)
Nu är det inte ens en vecka kvar till singelboendet ersätts med samboliv. Spännande och ja så klart en gnutta nervigt.
Idag har jag varit hos en naprapat för första gången. Det var 30 minuter smärta. Men även en massa sköna knäckljud. Min nackspärr gav med sig en hel del.
Imorgon ska jag köra till Kristinehamn, besöka en kund, och åka tillbaka. Den här veckan kommer gå undan.
Idag är det fredag. Jag ska jobba hemma på förmiddagen. Det ska bli så oerhört skönt att få jobba i pyjamas och slippa åka tunnelbana, tunnelbana och buss. På eftermiddagen ska jag göra min första kundintervju på ett företag i Uppsala, vilket ska bli kul och spännande. Och jag hoppas de inte bara pladdrar på om saker jag fattar nada av. Ingenjörsgrejer.
Ikväll kommer Joeln hit och jag har längtat som en tok sen sist vi sågs. Det här är vår sista helg som distansare, nästa helg blir vi sambos. Oj vad jag längtar!
Trevlig helg!
Jag blir tokig på folk som blir sura när det händer något bra för någon annan. Som inte kan tänka utanför jag jag jag. Som tänker – men varför får inte jag jag jag. Istället för att säga, vad roligt för dig!
Det är okej att tycka att man är värd lite mer uppskattning och uppmärksamhet, men bli först glad för din kompis och försök sen att förändra din egen situation.
Och jag blir tokig på folk som hänger upp sig på småsaker istället för att se det stora hela och som jämt måste ha saker och ting precis som de vill annars vill de inte vara med.
Mest är jag less på tjejer. Nej bara tjejer.
Mitt liv har varit lite fattigare efter att jag avverkat alla Heroes och Greys Antaomy. Dessutom har ju Desperate paus. Så det var alltså dags att hitta en ny serie. Efter ett P3-tips provade jag Gossip Girl. Jag ska inte ropa hej för tidigt, men efter ett par avsnitt verkar det mycket lovande – jag har skrattat, gråtit och när ett avsnitt tar slut vill jag genast se nästa.
Helgens mest otippade var att mina gåstavar som jag fick av Erik någon gång i våras vågade sig ut ur garderoben för första gången. Igår eftermiddag var det dags. Helt oblygt och utan att skämmas tog de mig runt slingan som börjar bakom mitt hus. I skogen i Rågsved var de inte alls lika blyga som i hippa Hornstull. De träffade till och med på några stavkompisar. Heja stavar!
Eftersom det var några som inte förstod mitt inlägg om Mac för några veckor sedan måste jag berätta att jag och Annika var på besök på Jonks jobb förra veckan. Det var så klart fint, fräscht och modernt inrett. Men det som gjorde att jag fick en tår i ögat var alla fina macar – laptops, skärmar och stationära burkar. Så fint! På morgonen när jag ser min PC får jag istället en tår i ögat av att vara tvingad att spenderar dagen med den där! En tråkig förutsägbar PC, istället för en alldeles underbar Mac.
Så är det den här helgen. Och det är den första på länge. Inget Örebro, ingen Joel hit och inga fester som det var som bara den innan jul. Det är rätt skönt. Jag måste vänja mig vid att inte ha att göra hela tiden. Det är nog nyttigt att börja varva ner lite efter den här hösten. Frågan är hur bara vad tusan man gör? Jag har glömt bort vad man gör när man inte gör något särskilt. Min planer i helgen är att träna i kväll, se på Let´s dance eller På spåret (svårt val) Sova ut imorgon (så underbart), tvätta på förmiddagen och på söndag träna och äta annans med Sofie. Är det som har lust att hitta på nått annat tok, slå en pling, eller kanske jag gör det.
Trevlig Helg!
"Den som jämt har kött till mat och skinkor hela dagen,
han blir så däst och trött och lat och väldigt tjock om magen.
Men den som äter palsternackor han går inte av för hackor,
morot, selleri och dill är heller inte illa.
Han blir så lagom mätt i magen, glad och munter hela dagen,
får sån spänst i bena att han inte kan stå stilla.
Den som bara vill ha kött och äter sina vänner,
han blir så däst och lat och trött och får så fula tänder.
Men den som äter palsternackor han går inte av för hackor,
det finns kraft i morotssaft för den som håller stilen,
han blir så snäll mot de känner, han får många goda vänner
och får väldigt fina tänder liksom krokodilen."
Den här lilla visan kom på tal igår när jag åt palsternacka och morot till lunch, bland annat. Den är så fin tycker jag, från Klas Klättermus tydligen.
Vill du också få fina tänder finns en recept på Vegolasagne med svamp här. Yummie!
Lasse är bra söt. Han förtjäna sin årets låt, tillsammans med Miss Li.
Jocke Bergs slips innan för tischan – inte så fint men lite kul var det allt.
Stackars Sahara Hotnights som såg så besvikna ut efter att ha blivit snuvad på varenda grammmis de var dominerade till.
Annika Norlin har så rätt – årets textförfattare är det finaste priset.
Och vad glad jag blir för att det finns så mycket snuskigt bra svensk musik!
