Björn ville visa mig en ljusren på Åhlens innan vi gick och fikade. Den kostade 19 000, den lilla bara 5000, ett kap alltså! Jag äcklades av julgrejer i oktober. Och tyckte att det borde vara en lag på att affärerna inte får börja sälja dem tidigast en vecka innan advent.
Fika med söta Lugg och jakt i secondhand-affärer efter present till Jonk och Freb som slutade på Indiska och Åhlens ändå så klart :)
Jag har det fint på jobbet. Hittills har jag fått välkomstblommor, fin Wordart "Välkommen Anna!"-skylt, förståt att jag är efterlängtad och att folk vill dumpa arbetsuppgifter på mig, fått veta lite mer om vad de har tänkt sig för mig framöver och varit och kollat in hur öppnandet av en kurs går till som. Jag har fönsterplats och då och då kommer en båt eller kajak tuffandes utanför. På torsdag är det hemlig "månedsmoro" och nästa onsdags ska tjejorna göra sushi fem i elva. På dan? På jobbet?, tokigt?! För att jag antar att de inte menade kvällen, ja sa ja i varje fall. Runt lunchbordet snackas det svenska, norska och tyska och vad man har på tallriken beror helt och hållet på nationalitet.
Nu är min bror här sen i måndags och stannar till på torsdag och jag har nackspärr. Tjing!
What the f*ck!!!!!
Jag är väldigt noga med att inte gå in på Aftonbladet eller vissa bloggar innan jag har sett Idol. DN är min källa till nyheter, utan risk att vinnaren avslöjas. De skriver ALDRIG om Idol. Idag gjorde de det. Morr!
Nu höstpromenad med min nya kompis Hanna. Ching!
Igår gick norskalektion nummer fyra av stapeln (och där fick jag ett stort fett rött streck av Björn, hihi.) Vi fick översätta ett utdrag från Brandvägg av Mankell, vilket var sjukt kul om man är en skrivnörd. En hel del fel blev det, men det är absolut det bästa sättet att lära sig på. Man upptäcker skillnaderna väldigt tydligt och lär sig användbara uttryck.
Efter blev det premiär för kursöl. Vi var fyra som anslöt och jag drack en Guinness för första gången i detta land.
Det är intressant att höra varför alla har hamnat här. De på kursen är ju inte de som är 18 och kommer hit för att tjäna bra med pengar och festa i ett år. Utan sådana som jag som tänker sig att stanna här åtminstone ett bra tag framöver. En del har norska respektive och en del har varit här i flera år.
Det ekar här på bloggen. Jag vågar inte jinxa något. Den här hösten prövar mitt tålamod till fullo. Jag hoppas och önskar och drömmer och försöker att inte tänka så förbannat mycket. Det jag tillåter mig att tänka är att när jag väl går i mål så ska jag vara tacksam. Att ha ett jobb som man tycker är kul är inte något man ska ta för givet. Att ha ett jobb som man passar för och som man är utbildad till, eller ens ha ett jobb. Jag ska bara vara tacksam. Påminn mig om det när jag sitter i februari och klagar över stress och att behöva kliva upp tidigt i vintermörkret.
Idag har det varit 15 grader varmt och sol i underbara höst Oslo. Ett utmärkt dag att inte jobba på. Jag har ätit sen frukost med Joels syster som är här några dagar, letat jobb och varit ute på långpromenad på Bygdøy och hälsat på fåren. Stannade till och med till på caféet Korn och drack latte och läste magazine. Fint!
Just nu lyssnar jag på sändingen från Stortinget där de lägger fram Stadsbudsjetten 2009. Och så klart handlar det mycket om finanskrisen.
Ska man var rädd för det här med finanskrisen? Jag äger ju inget och har inga pengar, så lilla jag har ju inget att förlora. Förutom att jag söker jobb i ett yrke med fet konkurrens då och att jag inte har a-kassa. Hm ja. Men hela det här är ju vansinnigt. Om alla länder förlorar pengar, vart tar de vägen då? Saker och ting kan väl inte bara försvinna? De där siffrorna som plötsligt inte finns på skärmen längre borde väl dyka upp någon annanstans?
Tror det är dags att läsa typ aftonbladets basic-journalistik på området så man får lite koll.
Igår var det norskakurs igen. Det här veckan var det verkligen kurs. Förra veckan stod jag och tre kursdeltagare och ryckte i dörrarna och undrade om vi blivit utelåsta. Första gången blev ju alla inklusive lärare inlåsta och vi fick klättra ut genom ett fönster och nedför en byggställning. Men de här gången var det inte vaktmästarens fel. När även läraren dök upp ringde han den kursanvariga visade sig bara att det var höstlov. Det kankse var därför som bara en fjärdedel av klassen var på plats? Höstlov i september? Det är ju helt fel. Visst hade jag koll på av vi skulle ha lov, men hade inte ens brytt mig om att skiva upp när det ju är sen i typ november, trodde jag.
Nå ja, den här veckan var det faktiskt kurs. Vi repeterade verb, futurum, pluskvamperfekt, hjälpverb och allt det där. Sedan fick vi översätta! Det var kul. Vi översatte från svenska. Och man märker ju att det inte är så mycket som skiljer. Men dom där fallgroparna är väl dolda.
I veckan ska vi få besök från onsdag till söndag. Först av Joels syster och sen av tre "illustratöntar" ;)
Idag har jag matat änder. Det är sådant man får tid till när man inte jobbar. Det och hinna njuta av hösten. Inte bara se den försvinna utanför kontorsfönstret.
Något som inte skiljer sig från att jobba 40 timmar i veckan är tiden. Den går ändå lika fort. Det är synd eftersom det betyder att tiden går, hyran ska betalas igen och det börjar eka tomt på kontot. Och det är oktober. Snart är det födelsedag och jag får inte längre åka på Sj:s ungdomsbiljett. Tiden går skrämmande fort.
Vädret är fortfarande soligt och krispigt underbart. Idag fikade jag med tyskan Nadine och fransyskan Claire på cafét i Frogner parken. Vi lyxade med chokladtårta och pratade om dryga parisare. Sedan spatserade vi runt och tittade på statyerna.
För varje minut glider det där jobbet ur händerna på mig. Och inget kan jag göra. Jag är nöjd med min insats och sen är det upp till dem. Det finns ju inget jag kan göra åt de jag tävlar mot. Det är bara att vänta. Det värsta är att jag tror att jag går och bara väntar så kommer jag inte att få det. Jag ska sluta kolla telefonen varje kvart och plugga norska istället.
Ute är det underbart väder och jag har redan hunnit med en promenad. Undrar om jag äntligen ska ut och springa igen idag? Hoppas det. På marknaden i söndags fyndade jag en vindtät springjacka, så nu har jag inte klädproblem att skylla på längre.
"For en av våre kunder søker vi nå en flexibel og oppegående "potet" med bein i nesa"
Lustig mening i en jobbannons :) Det här med ordspråk och uttryck är inte alltid lätt, men kul.
Jag ska förresten söka ett jobb på "Det Norske Samlaget". Det är ju nästan så att jag hoppas att jag inte får det. Annars kommer det att se roligt ut på Cv:t när jag kommer tillbaka till Sverige.
Hej igen. Plötsligt blev mitt liv stressigt efter två månaders koma, men nu är det lugnt igen.
Förra veckan jobbade jag 50 timmar på 4 dagar. Slitsamt och hektiskt men pengar till hyran. I måndags var jag på kursstarten för "Norsk for "svensker", vilket var rörigt. Läraren hade inte haft kursen förut och förstod knappt varför vi var där. Men vi var tydliga med vad vi vill ha ut av kursen, att kunna skriva på norska. Förhoppningsvis är han bättre förberedd ikväll. Alla kursdeltagarna var supertrevliga och finns stor chans för att få lite mer vänner i stan :) När vi skulle gå hem hade vaktmästaren låst oss inne. Det hela slutade med att vi hittade en gång genom en aula som ledde till en fönster som gick att öppna. Vi klättrade ut och sedan nedför en byggnadsställning för att komma hem.
I fredags var jag på två intervjuer. Jag kom försent till den första. Pinsamt. Man bör väl inte skylla ifrån sig men det berodde helt och hållet på Norges dumma sätt att ge byggnader adresser, enligt vilket kvarter huset räknas till inte på vilken gata ingången verkligen är. Jag sprang yrt runt och frågade fem olika personer som visade mig åt fem olika håll. Det är bara att hoppas att mina fyra minuter försent inte avgjorde om jag får komma på en andra intervju eller inte. Det andra jobbet var inte intressant och det fick jag inte heller säkert på grund av att jag inte var särskilt engagerad.
I fredagskväll visade jag lägenheten för mamma har varit här och jobbat i en vecka. Vi åt pizza från det vanliga stället, den vanliga pizzan, Purple Rain. Vanliga svenska pizzanamn verkar inte existera, i varje fall på det stället. På lördagen gick vi på stan och jag fick en jacka :) Sedan fika på Godt brœd ett av mina stammisfik, där allt är ekologiskt och otroligt gott. På kvällen var jag och Joel på fest hos Ismeth och Merete. Rock band tog över hela festen, men jag hann prata med några nya Funcomfruar (flickvänner till folk på Joels jobb) Vi börjar bli många nu i Oslo och fler kommer det att bli.
Imorse var jag på en till intervju och det gick superbra tyckte jag. De var trevliga och jobbet lät intressant. Så det är bara att se om jag får det trots mitt språkhandikapp. Spännande!
Förresten fick jag FYRA smaksatta creame fraiche av mamma! Så nu klarar jag mig ett tag, ni behöver inte vara oroliga.
Förresten så saknar jag alla er fina där hemma! Men jag ska försöka ta mig till i varje fall Stockholm snart.
Jag trodde jag skulle sakna Idol-juryn, särskilt Kishti. Men nej jag glömde bort att de över huvud taget existerat efter fem minuter med den nya.
De är fantastiska! De har personligheter, är sockersöta och knasiga, väldigt osvenska och amerikanskt plastiga men ändå genuina, roliga och de verkar ha kolla på vad de sysslar med. Idol är underbart. Laddas ner direkt och ses med ett leende på läpparna.
Final i globen i år igen Stoffe, Nell och Maja?
Och vilka andra som nu kan vara intresserade.
Vissa saker tar man för givet. Och sedan när det inte finns, saknar man.
Det mesta i Norge är som i Sverige, fast dyrare då så klart. Men det jag saknar mest när jag går i affären för att komma på nått att äta till middag är smaksatt créme fraiche. Denna lilla revolutionerande produkt har bara funnits i Sverige i några år. Men jisses vad jag har hängt upp matlagningen på att den ska finnas där i hyllan i kylen i mataffären. Det är så lätt och gott. Kan någon skicka en låda med saffran och tomat till mig? Till exempel Arla.
Att komma ut och jobba är både kul, deprimerande, lärorikt och motiverande på samma gång. Just nu är jag på ett lager om ligger vid Norges Varemessa. Det jobbar en del gamla orginal där och en del normala unga människor. Jag känner mig lite malplacerad och undrar hur jag hamnade här efter utbildning och seriöst jobb. Men men det är ju bara tillfälligt och efter jobbet är jag mer än motiverad att söka jobb. Jag slänger mig över datorn för att kolla vilka jobbannonser som kommit upp under dagen.
För en gångs skull finns det inte en enda svensk i närheten under hela min dag, vilket är ovanligt i Oslo. Jag har lite svårt att hänga med i jargongen, men lär mig massor med nya ord, som klut. Det betyder trasa, vilket skvallrar lite om vad jag får göra på dagarna, haha. Mer om det vid ett annat tillfälle. Nu sova.
